Akvarelltanterna har funnits med mig sedan jag fyllde femtio och behövde göra upp med traumat att inträda i "tant-åldern". Genom åren har de då och då förvandlats till chics eller häxor eller olika sorters fåniga fåglar, men i någon skepnad har de alltid kommit tillbaka lagom till påskrundan på Österlen och Konstrundan i Majorna. När konstrundorna så deppigt frös inne under pandemin muntrade jag ändå upp mig med några akvarelltanter - och ett par yrvakna påskharar.